Barnkonventionen

I juni 2018 röstade en majoritet i riksdagen för regeringens förslag att göra FN:s konvention om barnets rättigheter till svensk lag vilket innebär att Barnkonventionen blir lag i Sverige från och med den 1:a januari 2020. I år fyllde Barnkonventionen 30 år och att konventionen blir lag välkomnas av många inom och utanför civilsamhället. Några av oss undrar samtidigt hur implementeringen av barnets rättigheter ska gå tillväga. Vägen från ord till handling är många gånger lång och utdragen för att vissa ekonomiska och sociala rättigheter kan vara svåra att omsätta i praktiken.   

Artikel 27 i Barnkonventionen fastställer att varje barn har rätt till skälig levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Föräldrar eller andra som är ansvariga för barnet har, inom ramen för sin förmåga och sina ekonomiska resurser, huvudansvaret för att säkerställa de levnadsvillkor som är nödvändiga för barnets utveckling. Staten förväntas i enlighet med nationella förhållanden och inom ramen för sina resurser vidta lämpliga åtgärder för att bistå föräldrar och andra som är ansvariga för barnet att genomföra denna rätt och ska vid behov tillhandahålla materiellt bistånd och stödprogram, särskilt i fråga om mat, kläder och bostad.

Det råder hemlöshet och fattigdom bland många barnfamiljer i Sverige. Enligt Rädda Barnens rapport En plats att kalla hemma – barnfamiljer i bostadskrisens skugga (2017) finns det minst 5 390 barn i 25 av Sveriges största kommuner som är hemlösa enligt Socialstyrelsens definition. Mörkertalet förmodas vara stort. Rapporten har visat att hemlösa barnfamiljer som får stöd av socialtjänsten blir ofta placerade på olika typer av tillfälliga boenden såsom hotell, vandrarhem eller campingplatser. Vissa barnfamiljer bor hos släktingar eller vänner och många bostadslösa barnfamiljer nekas hjälp av socialtjänsten.

Rädda Barnens rapport har ytterligare visat att hemlösa barns psykiska och fysiska välmående och utveckling påverkas negativt av trångboddheten och otryggheten. Barnen mår dåligt och har svårt för att sova och koncentrera sig. Det finns även barn som uppvisar symptom på stress och trauma. Rapporten betonar att så länge bostadstillgången för utsatta barnfamiljer inte upphöjs till en prioriterad fråga på nationell och på kommunal nivå kommer problemet att kvarstå.

De senaste åren har jag vid ett antal tillfällen träffat barnfamiljer utan fast bostad. Det handlar om familjer som är uppgivna, desperata och som samtidigt kämpar för sina barns rätt till en adekvat bostad och skälig levnadsstandard. Antalet bostadslösa barnfamiljer ökar när antalet vräkningar ökar. I oktober 2019 rapporterade Hem & Hyran att det totala antalet barn som berördes av vräkning har ökat mellan 2018 och 2019 från 231 till 253, något som tyder på att det förebyggande arbete vilket genomförs mellan hyresvärdarna, Kronofogden och socialtjänsten är otillräckligt.

Hemlöshet och barnfattigdom hänger många gånger samman. En tiondel av barn i Sverige lever i barnfattigdom. Majblomman har under år 2018 delat ut sammanlagt 25 miljoner kronor i direkt ekonomiskt stöd till barn i familjer där pengarna inte räcker till det mest nödvändiga. Det kan vara svårt och olämpligt att prata om barnets bästa och barnets delaktighet med ett barn som saknar en vinterjacka och tak över huvudet.

Barnombudsmannen betonar att det krävs en attitydförändring hos alla som arbetar med och för barn och unga, inklusive politiker på lokal, regional och nationell nivå. Barn ska ses som rättighetsbärare och ett barnrättsbaserat synsätt måste få genomslag. För att detta ska ske behöver omfattande kompetenshöjande insatser genomföras och alla som arbetar med barn och unga måste förstå vad barnets rättigheter innebär och hur dessa ska tillämpas i praktiken. Inom många yrken måste kunskap om barnkonventionen komma in redan på grundutbildningen på universitets- eller högskolenivå.  

Jag menar att om Sveriges ska kunna leva upp till sina åtaganden enligt Barnkonventionen krävs det ytterligare att hemlösa barnfamiljer prioriteras på bostadsmarknaden och att vräkningar av barnfamiljer stoppas. Det handlar om åtgärder som kräver eventuella lagändringar i Socialtjänstlagen samt långsiktigt och effektivt samarbete mellan socialtjänsten, bostadsförmedlingen, hyresvärdarna och Kronofogden. Slutligen, för att minska barnfattigdomen behöver vi en politik som vill bestämt bekämpa ojämlikhet och minimera klyftorna genom att satsa på välfärden.      

Posted in Okategoriserade.