Hatets språk

Idag är FN-dagen och i den äran hyllas Rasdiskrimineringskonventionen (ICERD). Den 30:e september 2017 stoppade göteborgarna nazisternas marsch under parollen Inga nazister på våra gator! Det fanns över 10 000 demonstranter på plats vars folkliga protester hindrade nazisterna. Den massiva uppslutningen följdes av en bredare debatt om hotet från nazism. Nazisterna stoppades inte enbart från att marschera. De stoppades även från att sprida hatets språk eftersom ett tal var inplanerat vid slutdestinationen. Spridning av hatets ord förhindrades men nazisterna bar under dagen på plakat med namn och bild på personer vilka kallades för folkförrädare.

Hösten 2005 praktiserade jag som informatörsamordnare på Amnesty International i Stockholm. Som nyexaminerad och nyfiken praktikant deltog jag i många seminarier vilka arrangerades runt omkring i huvudstaden. En kall novembermorgon på ett frukostseminarium hos Svenska Helsingforskommittén, numera Civil Rights Defenders, delades ut rapporten Hatets språk – om gränsen mellan hatpropaganda och yttrandefrihet. Jag fick förstås ett eget exemplar av rapporten vilken sorgligt nog är aktuell även idag.

Rapporten Hatets språk fastslog för fjorton år sedan att Sverige inte uppfyller sina åtaganden i enlighet med FN:s Rasdiskrimineringskonvention vilken föreskriver att konventionsstaterna ska förbjuda deltagande i eller bildande av rasistiska organisationer. Rasistiska organisationer är inte förbjudna i Sverige trots att FN:s Rasdiskrimineringskommitté kontinuerligt kritiserat Sverige i sina granskningsrapporter. Både Rasdiskrimineringskonventionen (ICERD) och Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) uppmanar staterna att fördöma alla organisationer som grundar sig på uppfattningar om att någon ras eller persongrupp är överlägsen en annan.

Rasdiskrimineringskommittén rekommenderar medlemsstaterna att verka för att förbjuda dessa organisationer och deras verksamhet. Yttrandefriheten och föreningsfriheten är två grundläggande fri- och rättigheter i ett demokratiskt samhälle vilka ibland behöver begränsas och inskränkas. Yttrandefriheten och föreningsfriheten får med andra ord inte användas för att kränka andras rättigheter. Tiden har kommit att leva upp till sina internationella åtaganden och Sverige kan göra det genom en lagändring och ett tydligt förbud mot rasistiska och nazistiska organisationer.

Följ nedanstående länkar och läs hela rapporten Hatets språk eller en kortare sammanfattning med frågor och svar:

Hatets språk – om gränsen mellan hatpropaganda och yttrandefrihet

Hatets språk – frågor och svar om hatpropaganda och yttrandefrihet

Posted in Okategoriserade.