En god serbisk kvinna

En god serbisk kvinna är döpt i den serbiska ortodoxa kyrkan. Hennes mamma är oftast också ortodox. Hon vet hur en förbereder matvete med valnötter och honung inför alla religiösa högtider samt hur hon ska förbereda firandet av familjens skyddshelgondag en gång om året.

Jag döptes i den serbiska ortodoxa kyrkan i 30-årsåldern under en djup livskris. Min mormor är katolik. Min mamma är katolik. Jag kan laga god mat från världens alla hörn inklusive en hel lista med komplicerade rätter från Asien men jag lyckas aldrig med matvete till ortodoxa religiösa högtider. Gudarna ska veta, jag har försökt och försökt. Den blir antigen överkokt, underkokt eller geggig. Ibland blir den för söt och oftast inte söt nog. Den blir helt enkelt aldrig bra. Jag kan bara med vemod minnas farmors perfekt kokta matvete som jag aldrig kommer att kunna reproducera. För att fira familjens skyddshelgondag krävs det att den goda serbiska kvinnan är gift men en serbisk man. En sådan finns inte i mitt liv för att jag alltid har funnit att män med en annan kulturell bakgrund är mer intressanta än serber.

En god serbisk kvinna kan tala serbiska. Hon kan läsa och skriva kyrilliska bokstäver. Hon sympatiserar med Ryssland politiskt och kulturellt. Hon semestrar gärna i Grekland för att greker är också ortodoxa och där kan hon känna sig varmt välkommen.  

Jag förstår serbiska men jag talar kroatiska. Jag kan varken läsa eller skriva kyrilliska. Jag har däremot lärt mig ett antal andra språk. Min inställning till Ryssland är kritisk politiskt och kluven kulturellt. Jag har besökt Grekland vid fler tillfällen men jag föredrar att semestra i Kroatien där många rent sagt ogillar min närvaro i landet bara för att jag är serb.

En god serbisk kvinna sörjer en anhörig som har dött genom att klä sig i svart resten av sitt liv. Det är mer eller mindre obligatoriskt att klä sig svart i ett helt år efter begravningen. Vi serber sörjer i en evighet och det ska visas för allmänheten.

Jag gillar att klä mig i svart men när min pappa avled orkade jag knappt gå svartklädd under en månad. Jag fick mycket stöd från vännerna såväl som arbetskollegorna men de svarta kläderna kvävde mig. Min pappa gillade vita och färgglada kläder. Varför kunde jag inte klä mig i vitt istället?

En god serbisk kvinna har en oproblematisk och trogen relation till den serbiska ortodoxa kyrkan. Hon är religiös. Hon besöker kyrkan ofta. Hon söker inte tröst i andra religioner, kyrkor eller moskéer.

Jag gillar doften av tamjan rökelsen och jag trivs i den serbiska ortodoxa kyrkan men jag är snarare spirituell än religiös. Jag besöker kyrkan en gång i månaden för att tända gula handgjorda bivaxljus för de levande och för de döda. Problemet är att jag även har besökt den svenska och katolska kyrkan där jag har tänt ljus. Jag har också besökt moskéer och sjungit i pingstförsamlingen i Kalifornien. När jag vill komma närmare Gud hemma ringer jag i min tibetanska ringklocka eller tänder indianernas vita salvia som renar och rensar. Det finns trots allt bara en Gud som kan dyrkas på många olika sätt.

Vad är det som gör mig till en serbisk kvinna? Den enda synliga markören av min serbiska identitet finns i mitt efternamn. Jag växte upp i ett minoritetssamhälle bestående av en integrerad serbisk minoritet i Kroatien. Jag var på sätt och vis ovetande om min etniska tillhörighet innan kriget började och paradoxalt nog började jag känna mig som serbiska när jag flyttade till Sverige.

Vi lever i en globaliserad värld och frågan om identitet är komplex och mångfacetterad. Vi lever också i en tid som på många håll domineras av identitetspolitik. När vi talar om identitet och nationella och etniska minoriteter bör vi alltid utgå ifrån självidentifikation istället för påtvingad eller tillskriven identitet. Du är med andra ord det du känner inombords, oberoende av vilket land du föddes i eller vilket språk du talar eller vilken religiös och etnisk bakgrund dina föräldrar har.

Posted in Okategoriserade and tagged .